”Alldeles oavsett regionfrågan, så kommer det fortsatt finnas behov av ett storregionalt samarbete i ungefär Stockholm-Mälarregional geografi” är ett uttalande som jag haft anledning att återkomma till under året som gått då regionfrågan stötts och blötts runt om i regionen.

Översynskommittén som sett över rådets syfte, medlemsstruktur och organisation är nu färdig och föreslår att Mälardalsrådet ska vara en organisation för information, diskussion och opinionsbildning i storregionala utvecklingsfrågor.  Rådsmötets roll ska förstärkas och Mälardalsrådet bör också fortsättningsvis ha ett öppet förhållningssätt till sina grannar och fortsätta samverkan mellan politik, näringsliv och akademi.  Kommitténs förslag är nu ute på remiss och den 1/6 väntas rådsmötet fatta beslut.

Under hösten har Mälardalsrådets nya magasin Metropol kommit ut som speglar aktuella storregionala utvecklingsfrågor. Klicka gärna in och kolla!

Och så till slut, vill jag önska alla medlemmar, samarbetspartners och vänner en Fröjdefull Jul och ett Gott Nytt År!

Under Almedalsveckan i somras var det påfallande många seminarier som kokade ner till värderingsfrågor. Vad är det för värden vi vill ska vara bärande och vad är det för samhälle vi vill ha? Frågor som med händelserna i Norge, ett allt skakigare europeiskt samarbete och global finansiell oro, än mer ställts på sin spets: Vad är det för samhälle vi vill ha?

Öppenhet och tolerans har varit viktiga framgångsfaktorer för Stockholm-Mälarregionens internationella attraktivitet och konkurrensförmåga. Också i de baltiska länderna där firandet av 20 år av självständighet nyligen gått av stapeln, har öppenhet varit en framgångsfaktor.

I Mälardalsrådet startar nu en ny mandatperiod och vi fortsätter arbetet med En bättre sits, Stjärnbildning och Benchmarking Regions. Träffar med utskotten är inplanerade för att lägga fast färdriktningen för utskottens arbete.

Parallellt pågår diskussioner om bildande av nya regioner och SKL manar politiken att komma till beslut i frågan och påminner om höstens deadline.

Oaktat framtida regionbildning finns ett antal frågor framöver som måste lösas med ett storregionalt perspektiv och beslutsfattande. Mest akut är förstås det stora behovet av investeringar i infrastruktur och trafikering. I en snabbt växande storstadsregion är det vare sig värdigt eller hållbart att ha ett eftersatt och dåligt fungerande trafiksystem. Bättre kan vi! Och det är klart att om det nu inte finns stöd för bildande av en Stockholm-Mälarregion, så vore en ”bananregion” runt Stockholm som åtminstone går i den riktningen att föredra.

Regeringens satsning med 5 miljarder på infrastruktur  2012-2013 för väg och järnväg är alldeles nödvändig. Men det är dessvärre också bara början på ett långt och mödosamt arbete att rusta upp infrastrukturen till en standard värdig en storstadsregion som vill konkurrera internationellt på 2000-talet.

Så nog finns det utmaningar, men låt oss inte krångla till det med att bygga nya murar utan fortsatt satsa på öppenhet som strategi!

Den 25-26 maj samlas Mälardalsrådets medlemmar till ting i Västerås.   I år handlar Mälartinget om hur regionen ska fortsätta vara en attraktiv kunskapsregion, ett aktuellt tema som väl inte undgått någon denna vår. Viktiga och angelägna frågor som vi arbetar med i Stjärnbildning.

Bl a medverkar Cecilia Hermansson, chefekonom på Swedbank och nya rektorn för Mälardalens högskola, Karin Röding, på Mälartinget som är årets största storregionala mötesplats.

Men det som det kommer att surras mest om på Mälartinget  bland såväl nya  som gamla politiker är nog ändå regionfrågan och det regionala samarbetet i framtiden. Ska vi ha några nya regioner och hur ska dom i så fall se ut? Och hur kan vi ”skruva” det storregionala samarbetet i Stockholm-Mälarregionen  så att vi får ut ännu mer?

Vi ses på Mälartinget!

Men året som gått har också präglats av väntan. Först på valet – och där är ju som bekant aldrig de regionala frågorna så särskilt heta. Och sedan på valresultat. Ännu inte helt klart överallt, men nu börjar det bli tydligt vilka kvastar som ska sopa var de närmaste fyra åren. Och nog finns att göra.

Största utmaningarna  handlar om hur det storregionala kollektivtrafiksystemet ska hänga ihop efter avregleringen och hur vi kan fläta samman Stockholm-Mälarregionen till en ännu starkare kunskaps- och kompetensregion! Regionfrågan kommer förstås fortsätta diskuteras. Och i Mälardalsrådet börjar vi nu arbetet med att se över och anpassa organisationen för att bättre kunna hantera storregionens utmaningar. Men mer om det på det nya året!

Kan det bli för stort kan man ju då undra? Inte om man betänker alla dom som ropar på fler mötesplatser, mer samverkan och bättre interaktion mellan olika aktörer för att lösa angelägna samhällsfrågor. Så  jag tror nej, det kan nog inte bli för stort. Däremot kan det ändra karaktär. Blir intressant att höra proffstyckarnas recensioner i slutet av veckan. Eller varför inte följa flödet av kommentarer direkt på www.almedalstwitter.se

Visste du t ex att det är 470 000 elever i regionen som just nu vandrar ut från kunskapssystemets korridorer på sommarlov? Att 42 % av befolkningen har en högre utbildning och att en tredjedel av landets studenter studerar vid regionens 25 universitet och högskolor? Där för övrigt medicin, naturvetenskap och humaniora är regionens paradgrenar? Eller att 1% av världens FoU bedrivs i Sverige, varav nära hälften i Stockholm-Mälarregionen? Kunskap om regionens kunskapssystem är en bra start, men det räcker inte.

Nu handlar det om att hitta de svarta hålen i Stjärnbilden. Hålen som suger ut och dränerar kunskapsregionen på energi. För dom finns. Och det är dom vi måste jobba vidare med för att regionen ska fortsätta vara en attraktiv och konkurrenskraftig kunskapsregion också i framtiden. I morgon har vi samlat ett gäng kloka personer i olika roller för att hjälpa oss att identifiera de svarta hålen i Stjärnbilden och vilka av dessa frågor som bör diskuteras vidare med ett storregionalt perspektiv.

Själv tror jag att just bristen på kunskap om regionens kunskapssystem är ett svart hål som hindrar oss från se sammanhang, prioritera rätt insatser och ta kloka beslut. Ett annat svart hål tror jag är attityder. Attityder till kunskap och lärande. Attityder till entreprenörskap och skapande av nya värden. Här kan vi se skillnader också inom regionen. Öppenhet tror jag kommer att vara ett nyckelord. ”Open innovation” heter för övrigt nya trenden inom forskarsamhället. Börja med att smaka på det  - open innovation!

Träffade vår granne i väster igår, Osloregionen. Visste ni att Norge numera är det land Sverige handlar mest med? Att flygtrafiken mellan Oslo och Stockholm bara ökar och att norrmännen står för största andelen hotellövernattningar i Sverige? Eller att nästan lika många svenskar jobbar i norska IT-företag som i amerikanska IT-företag? Inte jag.

Precis som Stockholm-Mälarregionen är  Osloregionen en flerkärnig region med en huvudstad som magnet och attraktionsfaktor för ett större geografiskt område. Där 57 kommuner och två fylkeskommuner, här 65 kommuner och fem län. Där svårigheter att landa stora regionreformer – liksom här. Där i statsmaktens skugga – liksom här. Där behov av infrastrukturinvesteringar och diskussion om höghastighetståg – liksom här. Gör samma reflektion som på benchmarkingresa till Helsingfors för en dryg månad sedan, så nära, så lika och så intressant.

”Det nordiska samarbetet har slagit igenom i näringslivet, när ska den slå igenom hos regionerna?” var det någon som frågade. Jag vet inte. Däremot vet jag säkert att vi måste bli bättre på lyfta hakan och också se bortom det dagsaktuella, bortom här och nu. Upp med hakan och på med radarn!

Inte så konstigt då att  Richard L. Hudson, chefredaktör på ScienceIBusiness härförleden beskrev Stockholm Uppsala Life Science region som en av Europas bäst bevarade hemligheter….

Hur kommer det sig? Är det ett marknadsföringsproblem? Kanske. Fast ännu hellre tror jag att det handlar om storytelling. Att vi i Stockholm-Mälarregionen behöver bli bättre på att berätta om vår internationella, rörliga och innovativa region. Vikten av storytelling är förresten en av lärdomarna från Stockholm-Mälarregionens benchmarkingresor.

Det investeras och byggs just nu mycket i regionen, inte bara traditionell infrastruktur i form av spår och vägar, utan också i fler kunskapsmiljöer, infrastruktur och nätverk för innovationskraft som t ex i Vetenskapsstaden i Norra stationsområdet – en av flera noder i life science regionen. Andra viktiga noder i life science regionen är Uppsala, Flemingsberg,  och Södertälje och Strängnäs med AstraZeneca och Pfizer. Och ganska nyligen blev det klart att regionen får två prestigefulla kunskapscentra inom European Institute of Technology (EIT), ett inom ICT och ett inom energi som bl a KTH och Uppsala Universitet står bakom.

Så visst finns det mycket att berätta om vår region. Låt oss hjälpas åt – det vinner vi alla på!

Men vad är då en kreativ stad? Arkitekten Beth Gali från Barcelona visade med bilder från Google earth och fotografier hur kreativa händelser gör avtryck i det geologiska landskapet och gjorde en intressant distinktion mellan ”cities as containers” och ”cities as content” – dvs städer som miljöer för kreativitet och städer som är kreativa och gör kreativa saker.  Kreativa städer har ofta ett visst mått av kaos med konflikter som måste hanteras. Men ingenting kommer av sig själv, ”om städerna ska vara kreativa så måste också politikerna vara kreativa”.  Bland exemplen på  kreativa städer fanns  Botkyrka som med kreativa lösningar förändrat bilden av förorten.

Det handlar alltså om att skapa miljöer, kreativa miljöer där kreativa människor vill arbeta och bo – det var man ense om, men hur gör man då? I ACRE-projektet, ett EU-finansierat projekt där 13 storstadsregioner ingår har man studerat såväl hårda som mjuka faktorer och något överraskande funnit att de personliga nätverken spelar en långt viktigare roll än man tidigare trott. Nick Leon från Design London som studerat 168 städer i USA, var inne på samma spår, det räcker inte med bredband och all annan hajpad infrastruktur om man inte människorna där ingår i sociala nätverk, ”Cities have to be connected!”.  

Väl hemma igen städar jag bokhyllan och finner  ”Kreativitetens geografi” där professor Gunnar Törnqvist går igenom kreativa miljöer från renässsansens Florens till industrialismens Manchester och mellankrigstidens Paris. Kontentan?  ”Människor med unik kompetens och kreativa förmåga är den främsta förutsättningen för genomgripande förnyelse.” Och han fortsätter ” Med få undantag bygger den kompetens som behövs på lång kunskapstradition och gedigen erfarenhet.”

Så kanske handlar det till då helt enkelt om att som den kanadensiske borgmästaren uttryckte det, att ”grow talent”, att odla talangerna och skapa kunskapsmiljöer där talangerna trivs! Det nystartade arbetet Stjärnbildning, om Stockholm-Mälarregionen som kunskapsregion, känns som ett steg i rätt riktning….

Alldeles oavsett den onödiga förvirring som uppstått, och alldeles oavsett en del av förslagen som genast fått mothugg – så pekar artikeln och de drygt 35 rapporter som producerats under Globaliseringsrådets överinseende de senaste två på den tydliga trenden; globaliseringen kommer att öka.

Allt fler områden omfattas och påverkas av globaliseringen, från utbud och efterfrågan på varor och tjänster, till lokalisering av företag, investeringar, finansiellt kapital, kunskapskapital, innovationer, och tillgång till kompetent arbetskraft. Och så förstås klimatet som har en tydlig global dimension.

Det här måste vi förhålla oss till. I Globaliseringsrådets forum tänker man policyimplikationer för det nationella beslutsfattandet. Vi måste tänka policyimplikationer för det regionala beslutsfattandet. Vad betyder den ökade globaliseringen för Stockholm-Mälarregionen?

Den globala lågkonjunktur som sveper över världen och som drabbade Mälardalen redan i höstas har nu också drabbat Stockholm. I databranschen och byggbranschen (där det framförallt är efterfrågan på bostäder som gått ner) är trenden tydligt negativ. Enligt Stockholms handelskammare är situationen för näringslivet nu värre än när IT-bubblan vid förra decennieskiftet.

Lågkonjunkturens drabbningar kräver både snabba och kortsiktiga insatser för att effekterna ska kunna mildras, men vi behöver också tänka bortom lågkonjunkturen. Hur krattar vi manegen för att långsiktigt möta både globalisering och en vändning i konjunkturen?

Ett svar på den frågan tror jag handlar om samsyn. Samsyn om var vi står idag, hur vi påverkas av omvärlden och vart vi är på väg. Samsyn mellan politik, näringsliv och akademi om hur det egentligen går för regionen och vad som behöver göras.  Mälartinget är en sådan arena. Och om nån vecka är det dags för Stockholmsmötet då näringsliv och politik i Stockholm möts. Jag hoppas att de här frågorna kommer upp då!